Vecka 6, var det dags för ny grubbarbete. Kurskollegorna b esökte min förskola denna gång. På bilden ser ni Deisy och Elin, blivande ateliristor.
Jag som "pajat" för ett tag sedan försöker gå med hjälp av kryckor. Barnen gör sitt bästa också för att jag ska "repereras". Jag är så nöjd att jag kanske inte vill bli "repererad". ;)))))
Vi hade inte bestämt iförväg ett diskussions ämne. Men tre dagar innan var det en händelse i Hjällboskolan. Händelsen blev vårt samtalsämne och vi har haft sokratiska samtal kring det som hände. Händelsen/ämnet "genom eftertänksam dialog gjorde ett utforskande möjligt". Själklart visste vi att "det inte finns några "rätt" eller "fel", men mer eller mindre underbyggda argument". Vi lyssnade varandra med intresse och så klart ändrade vi utgångspunkterna/synpunkterna flertal gånger.
Timmarna bara rann, som det brukar vara i sådana sammanhang. Fram till nästa dag då tänkte jag om man kunde ha sokratiska samtal med baranen om samma händelse. Det är min övertygelse är att vi kan ha sokratiska samtal med barnen men om händelsen???? hur vanligt är det att ta upp ämnen som liknar denna händelse i förskolan? Är vi rädda`i så fall vad? Undviker vi? I så fall varför? Vilka är era erfarenheter om vad som händer/hände ni som har haft liknande ämnen i samtal (sokratiska samtal)?
Vi har inte haft detta ämne upp till samtal eftersom barnen inte visade "kännedom om" händelsen och vi har inte "rört grytan".
Jag tycker att händelsen som jag nämner ovan öppnar uttrymme för "moraliska ställningstagande". (så var det även i utställningen i Frölunda Kulturhus). Det är därför viktigt att båda barn och vuxna tränar att lyssna på varandra och ändra ståndpunkterna under samtalets gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar