TIPS!

Om ni inte har sett teater föreställningen "Håll i hatten" i Konstepidemin gör det nu! En upplevelse som man ska inte missa!

Drama

Vi dramatiserar rätt så ofta... egentligen hittar vi på något eget, eller gör en egen version av något vi såg eller något vi läste eller hörde... i fredags hade vi premiär för vår Pirat teater. En kompis fyllde år och vi firade med en teater föreställning. Vi är pirater...och vi har dramatiserad en piratsliv. En sann pirat som levde i Göteborg för länge länge sedan....Se, så är det!

Grupparbete

Förra hade vi vår andra gruppträff. Den här gången var vi hos Elin. Hennes förskola "större än min egen arbetsplats" när det gäller antalet barn, personer som jobbar där och ytan. Jag tror att det har sina fördelar: Exempelvis har man många  fler kollergor som man  kan bolla med.... varje hemvist såg rätt så annorlunda ut... detta kan berika en med många tips och idéer... För mig, den främsta fördelen med grupparbete är just detta... att få massor med inspiration.... "låna idéer av varandras verksamheter".  Allt detta kombinerade med historier kring ".... det var en gång en kollega som gjorde si eller så blir träffen faktiskt en liten skola... Så var det även hos Elin... ytterligare än en gång kom det fram att Reggio Emilianska miljöer är under ständigt förändring... Denna kväll en del av diskusionerna handlade om material i atelien och vad sätt kan den inspirera barnen i sitt skapande. det verkade som om vi hade liknande berättelser när det gäller små barnens upptäckt av material och den tid de ägnar åt sig med materialen samt att organisatoriska strukturer som oftast hindrar vi vuxna i det dagliga arbetet med barnen, i det här fallet i atelien, exempelvis stress på grund av tidspress eller brist på personalresurser. Det känns bra också " att ha liknande erfarenheter" som jag tror att ger oss idéer på lösningar som underlättar arbetet för oss, i det här fallet atelieristan! Ses nästa gång! Tills dess ha det gott!

Förhastade slutsatser... Gåtan är ej löst... inte alls!

Man kan gå tänka till .. lite till... kanske... Frågorna många... till exempel....
hur vet vi att Chapman är "ett manligt namn"??? räcker det med ett namn slutar med "man?" för att avgöra om det är en man eler kvinna?
Tänker på Nyman... Lena Nyman....
Är Chapman namn eller efternamn???
Tänker på mitt eget efternamn...
Hmmmm... vi måste fortsätta med vårt sökande....

Gåtan är löst!

Äntligen!
Idag har vi löst gåtan.... ni vet... bysten som vi inte kunde avgöra !!!!! om det var en man eller en kvinna... en tjej sa att det här är en man för att där uppe står det... C H A P M A N.... man... och därefter en pojke kommenterade... nej... bara man...
 M A  N...och så skrev i luften... m.. a..n.. man....och barnen gissade att denna man kunde vara en kung...

(innerst inne gissar jag att han var säkerligen en kung... på ett eller annat sätt... ;)))))

....och ser ni några bilder av de konstverk  som vi såg på väg till och från förskolan....

Barnens filosofiska bidrag till pedagogens utveckling

För några dagar sedan satt vi tillsammans med barnen och läste en ny bok som vi har lånat från biblioteket. Det handlar om ett monster som äter upp alla mörker... men någonstans i berättelsen känner monsret sig tomt inuti... då undrade jag om barnen visste hur det känns när man känner sig tomt inuti.... Efter en stunds tänkande sa ett av barnen:
"Då är det tomt i magen och behöver mat inuti"....
Jaaa... någon sorts näring behöver man i allas fall eller hur....

Vi har även lånat "Barnens konstbok"... vi samatalade lite om vad betyder konst.... vad som kallas konst... vad kallas den som arbetar med konst....  hos oss kopplade barnen ordet "konst" "till konstigt"...  Just denna termin är min första termin hos min nuvarande förskola... Sedan termin start har vi två gånger i veckan regelbundna utflykter till stan... på vår väg så fort uppmärksammar vi exempelvis en fontän, ett staty etc... tar vi bilder och pratar vi om "saken"... vad den ser ut, vad kan det betyda osv.  Vi har exempelvis många gånger stannat vid konst föremålet alldeles ingången till slottskogen vid Linnéaplatsen... Barnen kommenterade om det att det är som "fläta", "ser ut som regnbåge spagetti"... vi har även tillsammans undersökt "flätans/spagettins fötter" då det finns olika fönster som dominerar varje "fot"... Vi hade olika hypoteser vad de innebär eller varför har man valt att smycka benen med olika motiv... undersökandet fotsätter där ännu....

Ett annat exempel är fasadutsmyckning av ett hus.... barnens tolkning är fasadsmyckningen föreställer "Bockarna Bruse" så att alla kan sagan...

Ett annat exempel är bysterna utanför Sjöfartsmuseets gräsplan.. Vi tog bilder på manliga bysterna...( ni som var där vet att det finns inga kvinnliga byster där ;))) jag frågade barnen om det var en man eller kvinna och hur visste man att det  var en kvinna eller man... Bortsett från en av bysterna så kunde barnen sina teorier om att de var män.. hypoteserna till teorierna byggde på exempelvis; "de hade munnar som en man kan ha", eller " han hade mustasch som man brukar ha" eller "ögonbrynen var som en mans" mm. eller " den har kort hår" etc. Samtalen utvecklas alltid med påföljande frågor som "jasså... alltså mannen brukar ha särkilda munnar...etc... hur kan man lära sig att mannen har annorlunda munnar??? osv. Men... där finns en byst som ingen har koll på riktigt om det föreställer en man eller en kvinna... "bystens" läppar liknar inte andra mäns "munnnar". Dess ögonbryn är inte som "andra männens ögonbryn" heller...De klädesdelar som syns (krage eller skjorta mm) är inte detsamma heller... hmmm... vad som återstår??? den saknar mustasch... håret ... nej inte denna gång... för att håret är lång och dessutom har rosettband på svansen... ( nu är det så också att om man hade en viss bekantskap med stadens historia och/eller kunde läsa namnet på den så troligen skulle det inte vara något problem att "gissa" om det var en man eller kvinna ;))) (... och ingen av barnen sa heller vad står här och inte pekade på texten där det inristat namnet på personen... men ändå utan kunskaper i svenska språket är det kanske svårt att avgöra om det är manligt eller kvinnligt namn... då är det återigen sociala koder som blir hjälpmedel för barnens föreställningar... tycker  jag i alla fall... ) vi fortfande diskuterar frågan... som ni förstår det viktigaste är att INTE fastställa bystens kön utan de sociala kodernas påverkan på barnens föreställningar om hur genus bestäms...  I början var min första tanke att dessa konst stycken som finns i vår stad ska vara inspirations källa till våra egna konsthantverk... vi skulle testa och blanda olika material och göra egna konstverk...
Nu tillbaka till mina raders början... jag och barnen inte använt ordet "konst"... det vill säga i samband med det jag försöker nu berätta... kanske skas vi börja från början för att kunna introducera ordet... har ni ett förslag... en idé som hjälper mig ... en puff... använder ni ordet konst i era arbeten? hur har ni introducerat ordet? har ni andra alternativ?....

Atelieristans roll

De senaste fyra åren har jag arbetat med års eller minst halvårslånga teman. Förstås massor med projekt ingick i dem. "Slut produkten" har aldrig varit självändamålet eller syftet... det var inte ens tanken....  i år i våra utflykter med barnen tar vi kort på olika statyer, skulpturer som vi möter på vår väg... studiebesöket gav nya inspirationer... jag har kollat lite på konsthallens hemsida om möjligheten att göra ett besök med barnen... (möjligheten beror på öppettiderna eftersom många saker ska matcha med varandra).
Jag tycker nog att det borde ingå i atelieristans roll att presentera konst till barnen... att diskutera med barnen vad en tavla/skulptur mm berättar för oss... erbjuda barnen arena där de kan uttycka sina känslor, uppfattningar och tycke kring konstverken...diskutera tillsammans med barnen och sedan kanske testa med barnen olika material och skapa egna konstruktioner.... förstås dokumerntera hela processen från början till slut...

Idag kom jag ihåg en händelse som utspelade sig i juni i år... en morgon efter frukosten berättade ett barn om att "han hade drömt om kompisen Kalle i natt". Barnet berättade detaljerat om vad de gjorde i "drömmen". Det finns en skog, en mörk natt, varg, lejon och monster mm. Kalle som så småningom hörde att hans namn nämdes av en kompis kom närmare oss och deltog samtalet. Det kom fram att "minsann även Kalle hade drömt samma dröm och faktiskt de två har varit i denna svarta mörka skog och bekämpade med alltifrån lejon till varjar men till slut solen sken och de två såg den blåa himmelen och kom ut ur skogen". Dessa två berättelser om drömmar blev så småningom konst stycken då båda barnen målade sina respektive drömm i natt "då de befann sig tillsammans i samma dröm". Sedan blev detta en saga som berättades av barnen själva. Det mest intresanta tyckte jag var att i början började berätta barnen som "... igår... när jag var i Kalles drömm...så det var en mörk skog..." efter ett tag började berättas som "det var en gång en mörk skog som jag och Kalle gick....".

Jag undrar om det är möjligt att ha en plats i ateljen då barnen får möjlighet att måla sina drömmar... kanske någon av er har liknande miljöer som kan underlätta för barnen att bearbeta sina känslor från sina drömmar...  en plats där kan man förverkliga sina drömmar" helt enkelt!

Om Pandemonium och atelieristan

Så klart att studiebesöket inte lämnade en oberörd. När jag lämnade konsthallen med så mycket intryck och funderingar och dubbelt så mycket obesvarade frågor hade jag en enda tanke i mitt huvud: Är det på samma sätt blir det med barnen efter deras upplevelser och intryck? Jag önskade att jag skulle rita, måla helst berätta till någon om de upplevelserna...
Zarina Bhimjis fotografier kunde jag känna mänsklig närvaro trots att man inte såg något kroppslig sådan... I ett av fotografierna kunde man läsa olika namn... troligen var det fängelse cell eller liknande... de som befann sig där hade ristat in sina namn på väggen... namnen tyde på att människor från olika religioener vistades där... några hade ristat in även årtal och några ord som : not 4 get... jag vet inte vad den som  ristade in hade för syfte men önskemålet blev uppfylld.
Wim Bothas frigolit verk har eggat upp fantasin... Jag har inte hunnit se mycket av  Isaac Juliens film men den vill jag absolut se innan biennalen slutar.
Jag tycker att två konstnärer fick besökarna stanna lite mer framför sina konstnärliga verk och diskutera. En av de var Reena Saini Kallats "globala karta av kablar" och Antonio Vega Macotelas "Time exchances". Den globala kabel kartan till synes verkade som enkelt att tolka men så klart var det inte så. Diskussionerna kring "Time exchances" medförde med sig även etiska dilemman.
Även nu när jag sitter och försköker skriva några rader så flöder tankarna från alla håll... Låt mig tänka lite till och fortsätta sedan...

Konstbiennal

Förra veckan hade vi vår grupp träff. Det var väldigt givande. Dels för att vi lärde känna varandra och dels för att vi har bytt erfarenheter kring våra verksamheter. Det är så intressant också att mer eller mindre  våra verksamheter försöker utveckla dagliga arbetet utifrån Reggio inspiration. Jag läste biennalens sida och nu känner mig lite bättre utrustat inför kvällens studiebesök. Ser framemot ett spännande studiebesök!

barnens funderingar

Man blir så fascinerad av barnens filosofiska resonemang... två dagar i rad en flicka upprepade hållplatsens namn varje gång vi passerade: "Prinsgatan... Prinsgatan... och undrade var ligger princessgatans hållplats?

Äntligen kunde jag börja på min atelierista utbildning:)))