EGET ARBETE 7, 19 maj 2012

”Barns främsta rättighet är att vara en aktiv person i sitt eget liv”-

                                                                      -Loris Malaguzzi

Jag har tänkt ganska länge hur och på vilket sätt ska jag börja skriva om detta sista eget arbete.  Eftersom det skulle göras också en summering och reflektioner kring min process och basgruppsarbetet så började jag gå igenom mina första tankar, anteckningar från föreläsningar eller basgruppsarbeten.

Jag läste mina anteckningar från en föreläsning hösten 2011 med Tarja där hon pratade om vikten av att hjälpa barnen att utveckla en visuell kompetens genom estetiska läroprocesser och sinnesupplevelser. Hon berättade om hur pedagogerna i Reggio Emilias förskolor ser barnet, människan, subjektet som en helhet vilket innebär att man arbetar med motsättningar som hjärna-kropp, fantasi-minne, ord och bild.

Tarja berättade också om det sättet i förskolorna i Reggio Emilia där arbetar lärarna med en vidgad syn på kunskapsbegreppet och språkbegreppet med hjälp av de hundra språken där varje material har ett eget språk, eller som Christina Braxell menar ett eget ABC. Dessa tankar har fört mig vidare till Lindös bok, Det tidiga språkbadet och literacy begreppet. Lindö menar att barn lär sig språket genom att ständigt omges av det, genom att bada i språket i små och stora grupper, tillsammans med kamrater och med vuxna. . Literacy begreppet har sin grund i ett system av tecken och symboler som vi kommunicerar med. Men det gäller inte bara om att vi ska besegra skriftspråkskoden och förstå information från en muntlig källa, en skriven text, en bild eller film utan också om att ha ett rörligt intellekt. Det betyder bl.a. att kunna associera till vad man har hört eller läst tidigare, dra slutsatser, förhålla sig kritisk och kunna läsa både det som förmedlas i texten och förstå undertexten, det som finns mellan raderna. Jag undrar om detta kan kopplas till det analytiska ögat? Enligt Lindö våra attityder till olika literacy aktiviteter berörs också av vår sociala och kulturella hemvist. (Lindö 2010 s 42) Jag tycker att dessa tankar har påverkat mig när vi i förskolan exempelvis har arbetat med konst och konstbilder. De som har följt min blogg har sett lite av det arbetet och våra funderingar, vår nyfikenhet och kunskapande.

Tarja skriver i Barns estetiska lärprocesser att det skapande arbetet inte kan särskiljas från den pedagogiska helheten då det i temaarbete ingår andra delar förutom det skapande. Men arbetssättet ska vara interaktiva, demokratiskt inspirerade när det gäller barns deltagande och kreativitet. Bildpedagogiska metoder och arbetsprocesser ska även synliggöra barnens lärande via bildskapande.

 För att kunna leka, lära och skapa måste barnen skaffa sig upplevelser. Upplevelserna är grunden i barnens utveckling och dessa upplevelser ger erfarenheter som sedan kunskapsutvecklingen bygger på. Barnen kan få upplevelserna från som till exempel natur-, samtals-, läs- och konstupplevelsen. Enligt Dewey i det skapande arbetet tränas sinnena och dessa upplevelser kan sedan användas som referens punkter i annat lärande.  Tarja menar att därför skapandet kan användas som en del i temat och som en metod för barnen att få upplevelser och bearbeta kunskap inom det ämne eller tema man valt. Detta har jag märkt i min egen förskola t.ex. när barnen skapar med lera blir upplevelsen konkret samtidigt de olika sinnena samverkar. Malaguzzi själv uttryckte att när ett barn upplever något nytt är det viktigt att det får stöd och uppmuntran att så fritt som möjligt få tolka sin upplevelse och inte hindras av onödig inblandning och en överlägsen eller nedlåtande inställning från de vuxna. De måste få tolka sin upplevelse på det språk och det sätt det själv önskar.

När jag läste Från kvalitet till meningsskapande tänkte jag över modernism (mätbart, fasta sanningar) kontra post modernism (föränderligt, mångfald och reflekterande). Jag tycker att som bildpedagog är det också viktigt att ta in populärkulturen på våra förskolor. Att ta in barnens värd. Det som är meningsfullt för dem. Vissa ryggsäckar är mer accepterade att ta in ä n andra. Det är viktigt att vi bildpedagoger arbetar med att allas ryggsäckar är lika accepterade. Att allas intresse är lika viktiga, detta skapar meningsfullhet för barnen. Det som är meningsfullt för barnen är också verktyg för lärande. Förskolan är en del av världen. Vi måste öppna upp för denna så att barnen kan reflektera och bearbeta världen och sina erfarenheter. I min förskola har barnen ritat/avbildad sin favorit figur. Hello Kitty och Superman var mest förekommande figurer i barnens värld. Hello Kittys porträtter har underlättat för oss rita detaljrika självporträtter. Superman hjälpte oss med ”färglära”. Men här behövs det analytiska ögat tror jag. Fredrik Gunve menade i sin föreläsning 29/3 att i vår samtid ösas vi ur med saker och det tar aldrig slut. Reklamen säger att vi ska köpa mer, då känns det bra, då allting går bra. Loris Malaguzzi menade att vårtid förödmjukar ögat. Vårt samhälle fullproppat av glättade schablonbilder avsedda för snabb avläsning och konsumtion. Samtidigt ges ögat en allt större roll, men syftet är bara utnyttja och förnedra. Jag menar som blivande atelierista är det viktigt att träna att öva upp se, använda det analytiska ögat. Vi måste ställa frågan oss själva och även tillsammans med barnen vad är det vi ser, vad som egentligen syftas med bilden som vi ser. I vår grupp examination kommer vi att lägga främsta vikten det analytiska ögat. Därför just här vill jag inte upprepa dessa delar.

Ytterligare en annan litteratur, Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande har bidragit till reflektioner kring miljön i förskolan. Det är intressant att man blir ”någon” i en miljö. Dessutom att man kan bli olika ”någon” i olika miljöer. Det är så viktigt att våra miljöer är tydliga. Att de talar till oss. Som bildpedagog behöver jag ha lockande material som inte alltid finns hemma. Idag har de flesta barnen roligare saker hemma. Vi behöver tänka till för att ge barnen det oväntade, det lockande materialet. Inte bara bilar, tågbana och kritor. Vi behöver laborativa material. Materialet skall hjälpa barnen att tänka, att komma vidare och inte vara färdigt. Ett kreativt och intelligent material som kan omvandlas och förändras efter barnens intresse.

I början av kursen jag har jag bloggat om: ”För mig som arbetar med de yngsta barnen tänker jag att min roll som atelierista från början kommer att bli att introducera material, erbjuda sinnesupplevelser som blir erfarenheter av materialet för barnen”. Nu så efterhand när jag reflekterar över ”året som har varit” så ser jag att jag lär mig och testar ständigt att arbeta med nya material och fortsätta introducera dessa i atelien.

Vid en annan föreläsning talade Tarja om att atelieristans roll är att stötta barnens läroprocesser genom estetiken. Atelieristan ska hjälpa barnen att utveckla kunskaper i konkret och abstrakt seende, tyst kunskap och formulerad kunskap och procedurell kunskap, där barnen vet hur man gör någonting, och även deklarativ kunskap, där barnen förstår vad de gör och varför. Jag tycker att här finns en av bildpedagogens utmaningar då som pedagog behöver man se var barnet befinner sig och även hitta metoder att utmana och stödja barnet i estetiska läroprocesser som skapar förutsättningar för barnet att skaffa sig ytterligare nya kunskaper.

När jag tänker svårigheterna med atelieristan roll tänker jag framförallt ska man inte arbeta i en egen avskild ”ö”. Det är lätt att bildpedagogen kan lämnas ensam att ta ansvar för de estetiska lärprocesserna. För att vi ska göra ett bra arbete krävs det ett aktivt reflektionsarbete för en förändrat pedagogisk praktik. Vidare, atelieristan ska inte behöva ta ensam rollen som informatör, kulturförmedlare, bildpedagog mm. Kulturarbete i förskolan bör vara kollektivets gemensamma ansvar medan atelieristan kan vara fortsatt inspiratör och driva fram estetiska lärprocesserna.

Vidare när jag tänker atelierista som yrkesroll tycker jag att detta formas utifrån den miljö där den finns så tills den utvecklas som en yrkesroll krävs det en del diskussioner kring den i arbetslagen. När det gäller atelierista med fokus på det pedagogiska arbetet så tycker jag att vi har ett behov av bildpedagogen som utvecklar och fördjupar reflekterande processer och skapar delaktighet i de estetiska lärprocesserna.

När jag tänker atelierista som verktyg så, som atelierista lägger jag stor vikt samarbetet mellan oss pedagoger, barn och föräldrar. Jag vill så gärna tillsammans med arbetslaget reflektera kring barns lärande och den pedagogiska dokumentationen.

När jag tänker atelieristan i ett sammanhang innebär det att leda reflekterande arbetssätt i arbetslag om det kollektiva lärandet i gruppen om estetiska lärprocesser.

När jag tänker atelierista som bildpedagogisk ideolog så jag faktiskt brinner för och vill föra fram estetiska lärprocesserna tillsammans med barn, pedagoger och föräldrarna. Jag håller med Tarjas analys av grafisk framställning i Reggio Emilias arbetsformer: Det handlar om hundra språk, att barn ska lära sig många alfabet, att lära sig behärska sig många olika språk inom skapande. Därmed atelierista har också en roll att frigöra barnets inneboende krafter inom estetiska områden.  Jag lyssnar barn och försöker förbättra mig faktiskt lyssna på barnen. Det pågår ständigt en utvecklings process inom mig där jag ökar min medvetenhet om vad jag gör och varför gör jag det jag gör.

I höstas 24 oktober 2011 har jag skrivit i min blogg så här: ”Jag tycker nog att det borde ingå i atelieristans roll att presentera konst till barnen... att diskutera med barnen vad en tavla/skulptur mm berättar för oss... erbjuda barnen arena där de kan uttrycka sina känslor, uppfattningar och tycker kring konstverken... att diskutera tillsammans med barnen och sedan kanske testa med barnen olika material och skapa egna konstruktioner.... förstås dokumentera hela processen från början till slut...”.  28 oktober 2011 i sin föreläsning om barns estetiska lärprocesser berättade Tarja om att enligt Vygotskij ”all undervisningsmål är kärlek” och Tarja menade att ”som atelierista står du för kärlek och står du för konst”. Som atelierista ena sidan har man pedagogen inom sig och ena sidan konstnären. Som atelieristan, ska man se att de två ska mötas. Som pedagog och atelierista ska man kunna analysera formanalys för att komma innehållet. Och för att kunna gör analys måste man dokumentera.     

Som blivande atelierista har jag börjat träna i atelien mer medvetet Reggio Emilias tecknings tradition: teckning från minne, direkta objekt studier och fria studier. Min roll som atelierista tar sin form där jag försöker skapa kreativa processer på förskolan, arbetar i projekt med barn och dokumenterar projektet. Även handledning av pedagoger har börjat bli en del av min arbetsdag. Som atelierista arbetar jag båda med fantasi och minne och arbetar båda spontat och strukturerat. Alltså, jag försöker ta tillvara ett spektrum av möjligheter. Enligt Tarja en atelierista har en visuellkunskap. Den väljer den bild som har mer effektfullaste. I Reggio går pedagoger/atelieristan särskilda layout- och/ eller databehandlings kurser. Det är kanske något som jag saknar i svensk förskoleverksamhet. (För något år sedan samtliga kommun anställda gick genom det så kallade PIM men det är inte samma sak.)

Grupparbete tillfällen som vi har haft var det givande. Vår grupp var tur nog lagom så stor så att under den begränsade tiden kunde blivande atelieristor komma till tals. Trots att tiden aldrig räckte;)) Jag tycker att nätverksbildningen basgruppvis men även mellan övriga kursdeltagare bör hållas levande. De idéer och inspiration som man får av varandra viktig. Dessutom får man träna ”lyssna” på varandra. Jag vill avsluta med att berätta er för mig en glädjande nyhet. Nämligen förhoppningsvis ett långvarigt samarbete har startat mellan min förskola och min kurs atelierista som är verksam i Kulturskolan i Angered, Susanne Thornell. Mer om detta kommer ni att läsa snart.

Och sist men inte minst:

”Om barnet får möjlighet att i en tillitsfull miljö göra sina bilder utan risk att bli bedömd är bilden människans mest uppriktiga språk”.

                                                                    -Marie Benderoth Karlson

Grupparbete i baslag, Uppgift vecka 15, 12 april 2012

Konstbilder/konstprojekt som har inspireta oss....och... hur kan man arbeta med barn och konstbilder? Hur kan ett konstprojekt med barn se ut?


Inför vårt grupparbete så grupp 2 besökte min förskola vecka15, torsdagen den 12 april 2012. Det var en kväll fyllt av masssor med tankar, tolkningar och idéer om på vilket sätt de exempel som vi tog upp kunde användas i våra respektive verksamheter. Vi började med en bild från genren Street Art och fortsatt med bilder från Ann Tuominens skapelser. Hennes konst blev källan till långa diskussioner i gruppen. Fanns det en tanke bakom konsten eller ska vi tolka den som den presenteras till oss och om det var möjligt tillämpa liknande arbete i barngrupperna... Den sista punkten blev inte övervägande diskussions ämne men uppgav till många tankar med medföljande frågor. Vad vill berätta hennes konst? Vill berätta något? Varför köper man konstmaterialet på loppis? Finns det en tanke bakom skapelsen eller samlar man bara de intressanta sakerna från naturen eller loppisen och skapar sedan?

Jag tycker att skapa med sorterings-och/eller återanvändningsmaterial visst fungerar som skapande av konst... det är just vad vi har bland annat prövat att arbeta med när vi gjorde förra enskild arbetet för några veckor sedan. Då samlade vi materialet och utifrån de material som finns till att gå bestämde vi oss "skapa något" som vi har erfarenheter av och som vi tycker om...men mina tankar för mig till helt något annat... kanske är det så att vi ska samla medvetet någon/några sort(ers) återanvändningsmaterial/göra inköp från loppismför att skapa något. När andra beskådar skapelsen kan göra sina egna tolkningar eller åskådaren kan dra paralleller med konstnärens tankar eller blir påmind om något gemensamt exempelvis  form/ställe/ vy osv. Jag undrar är det skillnaden som gör konsten konst? Hmmmm.... men brukar vi inte arbeta i förskolan på det sättet,.... någon gång åtminstone???? jag måste fundera på det lite till...

Efter Ann Tuominens konst återvände vi tillbaka till Street Art, Utopi. Elin i vår grupp berättade om en grupp som arbetar med Street Art bland annat i Linnéstaden. De hade placerad en liten trappstege lutade mot ett träd och en människofigur som skulle klättra upp. Elin ställde frågan till gruppen om vad konstnärerna ville säga med detta. Skulle det vara möjligt att se liknande utställningar med våra barn och vad barnen säger då? kommer barnen själva tillbaka med idéer som liknar Street Arts idéer? Det finns ett inslag av skoj i Street Arts skapande. Vad tror vi om barns skojande? Kan de vara minst lika skojiga i sitt skapande? Kan alla barn skoja? Att skoja är som att läsa mellan raderna. Hur blir det om barnet inte kan det/förstå/tyda/ upptäcka det skojigaste eller allvaret i det konstnären vill förmedla i sin konst?

Konsten är upplevelse sägs det. Man ska tolka konsten utifrån den upplevelse som en själv får utav den, vad den säger till en... om så.... Jag tycker nog att barnen kan utifrån sin egen upplevelse kan tolka bilden/konsten...

Elin tog fram ytterligare en ny bild av genren... det var en packning som hade vält och spillt något ut ur den och hade bildats en pöl... och i sin eka rodde en person i denna pöl... var det mjölk som hade välts? eller något annat? vad skulle ha hänt om vi hade experimenterat men en liknande "tavla"... vad skulle vara barnens respektive kollegornas reaktioner och respons? Skulle den uppskattas som skapande? Eller skulle man hamna i moraliska aspekter och argument som " vi leker inte med maten"? och dödar skapar/nytankande glädjen? Elin berättade vidare att de hade ett barn som varje gång spillde en mängd vatten eller mjölk ur sin mugg dagligen... det hjälpte inte med säga exempelvis " nej, vi gör inte så" eller "torka efter den då"...  vad skulle ha hänt om Elin plötsligt själv började välta sin mugg och spilla sitt vatten på bordet? Hur skulle det gå med en experiment som ovan då? Skulle alla barn börja välta vätska och tycka kul och kollegor som inte kanske blir så glada för allt spillande trots att om den var konstexperiment.  

Argumenten som "Vi leker inte med maten" och "det blir blöt" ledde oss till ytterligare en ny diskussion: en del av föräldrarnas attityder kring barnets kläder blir smutsiga är också en begränsande effekt. Vi vet av erfarenhet att en del barn kommer till förskolan med sina fina kläder. Klädsel begränsar barnen att delta kanske experimenera med konst som ovan. Hur gör vi då? Ska barnen avstå från sitt arbete bara för att fina klänningen ska vara för fin? Några i vår grupp tyckte att man kan bytta kläderna under arbetet, ha på sig förkläde eller ber föräldrarna att barnen inte har på sig de allra finaste kläderna när de kommer till förskolan. Jag hade ett annat förslag som vi testar i min förskola. Det är nämligen så att oftast barnen är i förskolan fem dagar i veckan. Oftast långa dagar. Barnen växer också fort. Man köper fina kläderna och kan inte bära de så ofta barnen önskar... barnen  äxer, kläderna kryper... är det meningen? Vi har talat med våra föräldrar... barnen  så gärna ha på sig vilka kläder som de önskar/vill... när vi/barnen arbetar så har vi förkläde men trots att om kläderna blir fläckade/smutsade så får det bli... det är ändå barnen ska känna sig stolta och glada oavsett om det beror på kläder eller pga sin skapande eller en kombination av båda delarna. Vi har alltså försökt lösa frågan på det här viset och det fungerar bra hos oss. Men hur ska man klä på sig när man arbetar med konst kan vara lite olika...

Så var det med vårt grupparbete... nu vill jag ta upp lite annat i samband med vår uppgift... I min blogg tidigare i höstas har jag tagit upp lite grann om mina tankar kring arbeta med konst med barnen... förra året har jag arbetat med konstprojekt med barnen. Lite erfarenhet finns alltså... I år arbetar jag med en ny barngrupp och testat lite olika modeller för att kunna introducera konstprojekt i vår vardag.. Vi har i arbetslaget diskuterat och reflekterat kring vad som är konst, ska man använda ordet konst eller räcker det med konstnärer mm.

I år tillsammans med barnen "hittade vi" konst på vår väg till och från förskolan. Vi försökte berätta för varandra vad är denna konststycke... vi försökte gissa om det var man eller kvinna och diskuterade hur kunde vi veta det... Vi återkommer till vissa konststycken och upptäcker varje gång en ny detalj som intresserar oss.. Statyn vid Linnéplatsen "gemenskap" och "Chapman" utanför Sjöfartsmuseets gårdsplan är exempel på det. Vi deltar museilektioner vid olika ställen. Röhsska är en sådan. Nyligen har vi varit i Kinesiska rummet och letat efter tre kinesiska föremål som liknade drakar... vi lyssnade en kinesisk saga om drakar och vi målade själva sagan. Vi har sett en "jätte stor" Buddha... vi undrade om han skrattade jämt... vi gissade de två vakt lejonens kön...

Tillsammans med barnen letar vi efter intressanta byggnader och samtalar vi om varför tycker vi att det är intressant... hur skulle vi själva bygga om en intressant byggnad... på förskolan bygger barnen med lego eller kapplastavar eller ritar de som en kräsen arkitets nogrannhet egna byggnader.

Vi skapar egna masker och gestalter med dem...

Vi berättar varandra om egna teckningar....

Vi tittar affischer på exempelvis vid väntkurer...

Vi tar bilder... förresten är fotografi är konst?

Vi pratar om vad en tavla vill berätta oss.... försöker hitta figurer eller monster i den som vi kanske känner igen..

Här kommer några bilder:

Vi har varit på en teaterföreställning och foajén såg vi

"Alfons Åberg".

Han ser inte ut som en fyrtio åring ;))))

En  kompis ville ge Alfons  sin keps.....

En annan kompis delade sin mössa med Alfons......

Vad som gjorde att barnen tyckte att Alfons skulle få keps eller mössa? Är det kylan därute? Men Alfons är inne ju...... varför inte halsduk men mössa eller keps? Är detta interaktivitet med konst?

En annan gång och vi är på väg till en annan teater föreställning... på väg mot Konstepidemin... Barnen upptäcker en dinosaurie på andra sidan av gatan..." Vi får undersöka den närmare efter föreställningen" sa vi....

Vad det innebär undersöka just denna gång?... Vi går och leker med Dinosaurien... Att dinosaurien huggits av sten bry sig inte barnen... tvärtom.. barnen märker inte stenens kalla ursrung. Istället dinosaurien och barnen dras till varandra... barnen kramar och sätter sig på svansen och som om dinosaurien nöjd för att sluppit sin ensamhet... dinosaurien som sitter fast på marken och gömd bland träden drar till sig uppmärksamhet ändå...Som om den ropar: "Här är jag... jag kan inte komma till er men kan ni komma till mig istället"?
Är det konstens kraft? ;)))))

Denna gång mini konstnärer är på Sjöfartsmuséet och undersöker tavlorna... de är pirater och konstnärer.... ;)))))))))))) Mitt bland  många det så kallade kaptenstavlor fastnade ett av barnen den här tavlan och sa att piraten lagar mat... hur vet du att det är en pirat?... alla pirater som du har sett hittills har en piratögonlapp, massor med smycken, bandana eller pirathatt och ett svärd i handen... hur vet du det min lilla konstnär? vad som gjorde det att du trodde på det? ;))))

-"Jag vet vad det är" skriker en annan mini pirat och konstnär....
-hmmmm... vad är det då?
-man kan skriva brev, lägga i den och skickar man....
-jasså.... får den plats i brevlådan?
-"Nej,... du vet ingenting.... man kastar den i vattnet"! ;))))))

Jag har inte gjort det än men varför inte ta tillvara barnens kunskaper och testa det? Snart är det väder för att vara nära vatten också... kanske en utflykt till Vrångön och skicka posten därifrån.... ;))) om vi hade bott nära glasbrukort så skulle man göra ett projekt av det kanske...konsten inspirerar... konsten påminner barnen om tidigare skaffade kunskaper... dra slutsatser genom liknelse....;)))) konsten... konsten... ja... konsten....

Men vad är det här???

  -Ja vet, jag vet...

-vad är det då?

              -Man får inte röra på den!

hmmmm... får man inte röra på konsten?????.... man kanske inte rör på konsten....
Men konsten berör oss alla!


Förra året har jag arbetat med projektet "Henry Matisse". Barnen kombinerat bild/målning/collage/IKT och gestalting med en för mig helt underbart sätt. Arbetet var så roligt och lärandeprocesserna har varit så intressant för båda barnen och för mig. Barnen till och med har blivit mini designers på Röhhskas nyskapande av en brudklänning från inspiration av Vivianne Westwoods "Brudklänning". Henri Matisse var ett medvetet val då han är mångsidig konstnär och var och en skulle kunna hitta något som tilltalade en... Hans livshistoria däremot byggde på en påhittad "liv och leverne" som barnen och vi vuxna hittade bara på. Vi målade, återskapade, tolkade hans liv, hans konst... vi testade olika material och tekniker... Vi har inte bara arbetat med konst utan konsten banade väg för IKT, matte och natur... vi har dramatiserat har lärt oss många saker om ljussättning på scen, musik, sjunga och leka med språket... jag kan bara säga en sak: det är bara de vuxna som begränsar eller hindrar barnen att arbeta med något, i det här fallet med konst.. våga bara... prestigelös... medforskande... jag tycker att barnens lustfyllda vetgirighet begränsas av bara "fantasisparsamma" vuxna...
Hur skulle världen se ut  om själen och sinnen som befolkar den saknar "konstnärliga språket"? Barn är öppen för alla nya saker... de är flexibla... de är lyhörda... de prestiglösa...tillsammans med barnen ta del av kulturen, konsten... erbjud barnen nya ställen... bjud in konstnärer till era verksamheter, gå till utställningar, workshops med barnen.... Särskilt i år Barnkulturåret i Göteborg... ta del av utbudet men dela gärna av egna bidrag med oss .... strax innan i påskas har vi satt upp våra "pirat tavlor" på ett träd i Slottsskogen. Det pågår en utomhus utställning... frivilligt och kostar ingenting....

Ha det alla!

Nyskapande i tredimentionella material: Sjöfartsmuseet, Del 2

Del 2,

Nu fortsätter jag.... barnen och jag fortsätta klippte, klistrade, häftade och limmade... tills nästan all återvinningsmaterial som vi samlade har tagit slut och vi efter ganska lång tids arbetande kände oss lite trötta och var nöjda med det vi skapade.  Barnen visade stor intresse och arbetade med lust. Under arbetetes gång observerade jag att barnen hade diskussioner sinsemellan om "hur det såg ut ett visst ställe". Barnen hjälpte varandra med egna minnesbilder. senare märkte jag att barnen hade återgivit de ställen de själva har varit mest om.. de barn som var intresserade mest av akvarium har återgivit "bilder" från därifrån med båda stora och små fiskar... runda och fyrkantiga akvarium.... val av färgglada stenar eller glansiga godis omslag som föreställer fiskarna i akvarium,  tolkar jag som de "färggranna" fiskar som barnen har visat mest intresse i Akvarium. Barnen placerade sina akvarium utanför museets yttre gränser... hur kan det tolkas? kan det vara så att barnen vill visa att det är entréplan som man ska besöka om man ska undersöka fiskarna och vattnen??? Är det för att man möter Akvarium först och det är det som syns??? Hur som helst, dessa är mina efterhandstankar kring vår skapelse...

Barnen har "skapat" Knattegatt" och "tuben" på sitt eget sätt med de inslag de tycker bäst om. Ställen/bergen "man klättrar på havetsbotten" och "Skagul" är två exempel på det. Värmeljus hållarna användes till Skaguls två styre. En bit piprensare fungerade som telefonen på båten. Jag tycker att det är så intressant att vår enda hallogen lampa placerades just där som i verkligheten.... Ljusets påverkan på upplevelser mer än som man kanske lägger märke till på första ögonblicket...

Kanonen som finns båda inom- och utomhus miljön i museet fick plats. Jag kan inte låta bli att skriva barnets omedelbara lösning då våra rest silkespapper tog slut och barnet hämtade en svart penna istället för att fortsätta med exempelvis foliepapper som vi hade på bordet. ( eller kunde låta bli.... jag tolkar detta som barnets lust och vilja att fortsätta med skapandet).

Ett omtyckt rum också är "mörk bio rum" där kan man ligga i stora sköna mjuka kuddar, ta på sig hörlurar och lyssnar havets berättelse och ser på bilder från havetsbotten i storskärm". Barnen använde plast förpackning luftkudden till för ändamålet och värmeljus hållaren föreställde hörlurarna.

Ett annat rum som vi skapade är att det så kallade Smulatorn. I en alldeles "egen avdelning" "berättade vi" de saker som finns där och som vi har erfarenhet av.... skärmen på aktern och fören... styre... kompassen och inte minst all de olika "väderför hållenden" när vi styr de olika båten...;)))) Kottar föreställde klippor, gamla pärlor skatterna på havetsbotten, glasspinnar helikopter osv...

Detta arbeta har visat mig att det är kul och dessutom att nyttigt att arbeta med återvinningsmaterial... jag ser vår skapelse som ett dock hus fast i museiform.. ;)))))))) men för mig det som mest fascinerande är att barnets val av återvinnings material till sina "favoritställen"... Färgen.. formen... konsistens som hård - respektive mjuk material osv.. Det är därför ytterligare en anledning att arbeta vidare med återvinningsmaterial och fortsätta att skapa. Förhoppningsvis ett medvetande kring nytta med återvinnings materialet kan skapas hos barnen då de ser och förstår konkret "skräp" behöver inte betyda " bara skräp".  Vi har arbetat med återvinningsmaterialen under vecka 10 och vår skapelse ligger på ett av borden då barnen samtalar och diskuterar om sakerna/upplevelserna och erfarenheterna  från Sjöfartsmuseet.

Nyskapande i tredimentionella material: Sjöfartsmuseet, Del 1

Hej alla,
Jag vet inte hur är det med er men jag tillhör de som har lite svårt att bestämma sig... Det sägs att det har att göra med stjärntecknet :)))) och Vågen är sådan... den överväger.... tänker..... resonerar länge och kan inte bestämma sig.... med det samma ;)))))) fast jag tror inte på stjärntecknet eller så ;))))) När jag skulle börja på min skapande uppgift 3, så var det lite svårt... Vad skulle det vara den tredimentionella skapelse av återvinnings material??? Skulle jag bara börja på någonstans och ha något ur fantasinsvärld??? Skulle jag försöka återge något verk/staty som jag såg? Jag gillar Henri Matisse... kanske är det en idé att göra ett försök med ett urval av hans verk? Kan det vara en sagofigur? Eller ska jag bygga ett sopberg av allt som jag har och visa hur det går till om man inte gör återvinnings försök??? 

Eftersom jag måste fundera över hur man kan låta barnen nyskapa på det här viset så bestämde jag mig fråga barnen. De vet att jag "går till skolan" och "har läxor". Får se om de kan tänka sig bli "smakråd"... Förstås i vår förskola också arbetar vi med sortering och återvinning som en del av hållbarutveckling... en del av material går till miljöstationen men en del av materialen går till vår "egen affär" i förskolan. En del av återvinningsmaterial, särskilt de som är av kartonger, tetrapak, en del av plast material går "sönder" och påfylls av barnen...  därför tror jag att barnen har kunskaper om återvinningsmaterial och återanvända vissa material... jag bestämmer mig för att fråga barnen...

Under ett samtal en eftermiddag berättar jag om "skolläxa". Undrar jag har de något förslag att ge så att jag kan skapa med återvinnings material.

Inga problem alls. Det har inte tagit lång tid att barnen kommit med tiotals olika förslag... och efter lite diskussion enades barngruppen. Det skulle skapas Sjöfartsmuseet med återvinningsmaterial. Men inte bara jag utan mina " Sex stycken smakråd" skulle vara med.  Eftersom mitt arbete skulle bli en inspirationskälla, ett exempel vad kan man göra med återvinningsmaterial mer än bara gå och sortera och inte minst ett nytt sätt att skapa med nytt gammalmaterial.

Kanske ni undrar hur det kom sig att barnen har föreslagit Sjöfartsmuseet. Våra barn har god kännedom om delar av Sjöfartmuseet. Därför blev det inte så konstigt att de föreslog det. Sedan hösterminen 2011:s början har vi besökt museet regelbundet två gånger i veckan. Barnen experimenterade, testade, lekte och hade roligt. Kunskaperna och erfarenheterna från föremålen på plan 2 använde vi i våra dramatiseringar. Akvarium och  tredjevåningen har varit upplevelsernas centrum.

Vi har gått de ställen där vi sorterar och hämtat saker som vi vill använda i vår verk: Vi har hittat bland annat gamla pärlor, silkespapper rester, el knappar, värmeljus hållare, glasspinnar, mjölkpackningar, chockladsask, grönsakskartong, stenar, piprensare bitar, godisomslag av folie, kottar, hallogen lampa, plastlock, inpacknings luftkudde av plast, hushållrulle och present förpackningar. Vi har tagit fram lim, limstift, tejp och häftapparat för att sammanfoga våra återvinningsmaterial i vår skapelse.

Vi hade " fria val" om vem skulle skapa vilken del av Sjöfartmuseet och de hade fritt att välja de återvinningsmaterial som vi hittade och tog fram.

Här kommer några bilder från vårt arbete:

Jag börjar med fiskarna....

Jag gör pirat kanonen

Det är Akvarium! Det finns en liten fisk här!

Jag gör Tuben där vi brukar klättra på bergen på havets botten!

Jag börjar med Skagul som vi brukar styra...

Våra svarta rest silkespapper har tagit slut... hmmm.. då tar jag en svart penna och fortsätter med min pirat kanon!

Ja, fortsättning följer....Ni kan ni läsa och se bilderna på Del 2

Introducera ett material

När jag läser kurskollegornas bloggar så ser jag att de flesta av er redan introducerat lera i era barngrupper. Så var det inte hos mig. Vi har arbetat ganska länge med trolldeg. Sedan var det dags för tyg och textila färger.  Men nu är det dags för lera.

Jag tänkte ett tag om jag skulle ta fram leran "bara så där" eller  "något skapande lärprocess skulle kombineras med lera och materialet introduceras på ett annat sätt". Jag valde det andra sättet. Min tanke var då att "höja statusen" på lera. Jag ville inte att barnen skulle bli "trött på materialet" redan efter första testandet. Jag har undersökt lite grann intresset för ett nytt material hos barnen. Då skulle börja göra sina dockteater dockornas huvud. Två tidigare tillfällen har de använt ett annat materil och nu känner de sig att de behärskar material och teknik. Min lilla undersökning visade att ingen av barnen hade arbetat med lera tidigare och de gärna ville testa arbeta med lera.
Barnen bestämde att göra dockornas huvud med lera. Detta var nytt för mig med. Tidigare hade jag inte gjort "lera huvud" till teater dockorna. Fyra barn i åldrarna 2-5 och jag satt vi bordet och tog fram lera. Vi använde luft/ugn torkande terrakota lera.

Barnen rullade "bollar" mellan händerna för att forma ett huvud. Huvud storleken bestämde de själva dock enda kravet var att de skulle inte vara för små. Eftersom åskådarna måste kunna se huvudet. (man kunde spela dockteater med dockor utan huvud också men inte just denna gång;))).  Barnen hade bestämt sig göra smådetaljerna så som ögon, näsa, mun, öron osv. med lera och även till håret lera skulle användas. Förutom lera hade vi en mugg med lite vatten, en pensel, en sax och en vitlökspressare. Dokumentationen skulle göras med hjälp av en digitalkamera som barnen själva tar bilderna. Jag hade som vanligt papper och penna för att göra korta anteckningar. En annan kollega skulle skriva ner observationer för senare reflektioner.

Barnen tyckte att det var inte så lätt att "mjuka upp leran" jämfört med trolldeg.

Barnen rullade små detaljerna och formade till ögon, öron, näsa och mun.

Några av barnen började prata med kompisarna om hur man skulle göra håret. Någon tyckte att man kunde platta till lite lera, klippa med saxen och limma. Och då det inte fanns lim diskuterade barnen på vilket sätt håret skulle få fästas på huvudet.



 En stund barnen experimenterade med håret och då ett barn upptäckte vitlökspressen så vände sig till sina kompisar med en upptäckares störtsta glädje och sa att man kan faktiskt göra håret med vitlökspressaren.

Sedan är det bara trycka fast försiktigt håret mot huvudet...

När alla detaljerna var på plats så var det dags att fixa ett håll med pinnen så att huvudet skulle kunna sitta på. Däremot på vilket sätt pinnen skulle sitta fast i huvudet så att huvudet inte trilla av pinnen löstes ej. När ett av barnen lät pinnen sitta kvar i hålet så valde andra barn det också. Vi bestämde att vänta tills leran torkar och se om pinnen och huvudet hade limmats. Om inte, så skulle vi försöka lösa problemet sedan på annat sätt.

När barnen testade med pressa leran genom vitlökspressaren så tyckte de att det var svårt att rensa de små hålen från lera jämfört med trolldegen.

Arbetet övergått från docka till fria skapande. En del av barnen tyckte att materialet var "fint" och rullade, plattade till ganska länge. Men då upptäckte de att materialet hade börjat torka och smulade sönder eller bildades djupa sprickor. Just då började barnen undra vad skulle man göra för att "reparera". Ett barn föreslog att vi kunde använda vatten och pensla lite vatten precis som vi gjorde med trolldegen. Barnen turades om att testa "reperera/limma/klistra med hjälp av vatten och penslade leran  med vatten. Det blev ytterligare en ny fråga som barnen var tvungen att lösa: mängden av vatten som ska penslas... eller när man skulle börja pensla med vatten...för att en del av barnen hade lera som hade  rätt mycket torkats under arbetet och dessa barn var tvungen att ta mer vatten jämfört med de barn som endast reparerade små sprickor eller limmade exempelvis näsa eller ögon.  Barnens experiment visade att om man tog mycket vatten så leran blev gegge moja och behövde man mera lera och om man tog mera lera så var man tvungen att börja om sina figur... barnens experiment visade också att om man vill limma med vatten så skulle man inte vänta tills leran kändes riktigt tort.

Dockorna ska användas till en pirat teater föreställning. Barnen skapade många figurer som har anknytning till pirater: papegoja, piratbåt, skattkista osv.

 Här är det en piratpapegoja som "piraterna har på sin axel".

och här är det en "piratbåt"....

Det kom fram att det inte var  bara barnen testade materialet för det första gången. En nyutexaminerad kollega hade inte heller arbetat med lera tidigare satt sig vid bordet och testade. Hon pressade hår, limmade med vatten och gjorde en egen dinosaurie. När kollegans dinosaurie började få form som sådan, ett barn som är intresserad av dinosaurier närmade sig arbetsbordet.

hmmmm... ytterligare en dinosaurie i förskolan...

... och barnet satte sig vid bordet och började göra sin egen dinosaurie. Barnet har testat limma med vatten svansen till sin dinosaurie!

Barnets dinosaurie ska komma in i ett annat projekt där barnet är med och arbetar med "Ludde kastar boll". Där barnen tillför sina egna djur som Ludde kastar bollen till. Projektet kopplas ihop med hållbar utveckling då barnen har gjort en stor bondgård/inhägnad äng med återvinningsmaterial så som äggkartonger, glasspinnar mm. I detta projekt just detta barn tidigare tillfört en dinosaurie. I flanosagan hade de gjort en dinosaurie bild men nu "en riktig, alldeles en egen skapade dinosaurie" kom till gården.

 När alla kände sig arbetat klart för dagen lade vi våra skapelser till lufttorkning. När de torkar ingen vet men vi kommer att undersöka det ett par antal gånger under dagen genom att känna på hårdheten och iakta färgförändringen på materialet. Barnen undrade också om man kunde måla figurerna/huvuden sedan. Ingen av oss visste det heller och vi bestämde måla figurerna när de har torkat. Vi vet inte heller om vatten färger lämpliga färg material för lermålning men vi ska testa sedan. Alla har ansvar för att undersöka torkningstiden och om någon av oss glömmer kolla så är det bara bra att någon eller några andra kommer ihåg och vi hjälps åt.

Arbeten skall torkas.....

Några dagar senare våra verk var torkade. Men barnen var inte helt nöjda med docktetater dockornas huvud. De flesta av små delarna hade "ramlat av" under torkningen och barnen visade inte stor intresse för limma delarna. Däremot de stora figurer eller monster som barnen skapade verkade mer intressanta för dem. Barnen tycket också att huvuden var inte så stora som de ville eller hade pratat om. Frågan uppstod: Vad vill vi göra med dessa figurer nu? Ingen hade något förslag för tillfället. Vi lät figurerna stå kvar som de är ett tag. Men vi fortsatte prata om leran och figurerna. De ville testa arbete med lera även i fortsättningen.  Dessutom de barn som inte testade leran än men såg arbeten absolut vill arbeta med lera. Vi vuxna har bestämt att nästa gång arbeta med en annan typ lera som inte torkar snabbt under arbetets gång.

Efter två veckor barnen bestämde sig att göra dockhuvuden med annat material. Men ler figurerna då? Jag tog fram medvetet några små tavlor med enkla figurer som förhoppningsvis barnen så småningom skulle förknippa med egna figurer eller monster. Det gick ytterligare ett tag men samtalet kring lera som material, känslan av att arbeta med den, limningen, torkningen kvarstod. En dag återigen frågan om vad ska vi göra med figurerna kom upp. Då ett barn föreslog att vi kunde göra tavlor och hänga upp till piratbåten. Nu diskuterar vi om vi skulle göra så eller vill vi helt något annat med dessa figurer som fortfarande "torkar". ;)))))

Vår verksamhet har fem prioriterade verksamhetsmål... det första är språklig utveckling och den andra är barnens inflytande och medbestämmande. Egentligen vilken material används eller vad den den ska användas till är bara ett redskap för oss arbeta med språk och barns delaktighet. I det här fallet lera gett oss nya experiment möjligheter och vi har ytterligare ett nytt material som vi kommer att använda i våra lärande processer. Det nya materialet har bidragit till att vi har pratat om "materilates konsistens/ formbarhet mm, samtalet om figurerna, provat andra verktyg för att kunna arbeta med den nya materialet -leran, har väckt båda barns och vuxnas utforskar lust och arbetat med lust och glädje. Vi har respekterat barns takt, idéer och förslag. Materialet bidragit till ytterligare ännu en gång tanken och medvetenheten om att vara medforkande pedagog. Vi har konstaterat igen att utan med hjälp av den pedagogiska dokumentationen kan vi inte ha en bra kvalite i vår verksamhet. Vi har fått det bekräftat också att vi måste fortsätta  lita på barnens  kunskaper och kunnande i sina egna lärprocesser. Bilderna som ni ser här tagna av barnen själva och barnens egen dokumentation "vad har vi gjort, hur har vi gjort och hur blev det" skrivs på datorn av de själva. Vilket detta är en sekundär bidrag till en annan lärprocess i IKT.

Nästa steg är de barn som har skaffat sig en första erfarenhet av att arbeta med lera ska fungera som "mentorer" till sina andra kompisar och de får testa en ny typ av lera och arbeta med egna figurer eller monster.

Om det blir tavlor eller något annat med de tidigare lerfigurerna återstår att se. En sak är säkert: Vi slänger aldrig barnens arbete dels för att respekt för våra konstnärers arbete och dels för att vårt arbete ska kopplas till den hållbara utvecklingen. För att vi vill att  återanvändningen ska kopplas till alla våra lärprocesser.  

På grund av mitt "benbrott" så är jag lite osäker om jag kan ta på mig kursen nu på torsdag... allt beror på vädret och hur det ser ut på gatorna. Om jag inte kan "finnas i rummet" på torsdag så hoppas att jag finns "kvar på nätet". ;)))) Ha det!  

 





Grupparbete och Sokratiska samtal



Vecka 6, var det dags för ny grubbarbete. Kurskollegorna b esökte min förskola denna gång. På bilden ser ni Deisy och Elin, blivande ateliristor.

Jag som "pajat" för ett tag sedan försöker gå med hjälp av kryckor. Barnen gör sitt bästa också för att jag ska "repereras". Jag är så nöjd att jag kanske inte vill bli "repererad". ;)))))

Vi hade inte bestämt iförväg ett diskussions ämne. Men tre dagar innan var det en händelse i Hjällboskolan. Händelsen blev vårt samtalsämne och vi har haft sokratiska samtal kring det som hände. Händelsen/ämnet "genom eftertänksam dialog gjorde ett utforskande möjligt". Själklart visste vi att "det inte finns några "rätt" eller "fel", men mer eller mindre underbyggda argument". Vi lyssnade varandra med intresse och så klart ändrade vi utgångspunkterna/synpunkterna flertal gånger.  

Timmarna bara rann, som det brukar vara i sådana sammanhang. Fram till nästa dag då tänkte jag om man kunde ha sokratiska samtal med baranen om samma händelse. Det är min övertygelse är att vi kan ha sokratiska samtal med barnen men om händelsen???? hur vanligt är det att ta upp ämnen som liknar denna händelse i förskolan? Är vi rädda`i så fall vad? Undviker vi? I så fall varför? Vilka är era erfarenheter om vad som händer/hände ni som har haft liknande ämnen i samtal (sokratiska samtal)?

Vi har inte haft detta ämne upp till samtal eftersom barnen inte visade "kännedom om" händelsen och vi har inte "rört grytan".

Jag tycker att händelsen som jag nämner ovan öppnar uttrymme för "moraliska ställningstagande". (så var det även i utställningen i Frölunda Kulturhus). Det är därför viktigt att båda barn och vuxna tränar att  lyssna på varandra och ändra ståndpunkterna under samtalets gång.



Laila Pajla Pajat

Nu har det hänt det som ska inte hända... jag har ramlat och stukat min fot... kanske skulle det vara bättre om man skulle ta på sig skridskorna på sig... nu går jag på kryckor etc och kan tyvär inte komma någon/några torsdagar... jag vill dela med mig några bilder med en kommentar från våra barn: "Laila Pajla Pajat".